kaosm.blogg.se

kaosm.blogg.se - Blogg om min jorden-runt-resa med volontärprojekt, upplevelser, utbyte av erfarenheter och kunskap med andra underbara människor!

Kaosm.blogg.se Spined HTML

kaosm.blogg.se - Blogg om min jorden-runt-resa med volontärprojekt, upplevelser, utbyte av erfarenheter och kunskap med andra underbara människor! Som besökare på samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Ok, ta bort denna ruta kaosm.blogg.se Blogg om min jorden-runt-resa med volontärprojekt, upplevelser, utbyte av erfarenheter och kunskap med andra underbara människor! Allmänt 02 Apr 19:04 Twitter Facebook Avslutande tankar 0kommentarer Hej alla!         Ni som följt bloggen vet...att efter 365dagar ute på resande fot är jag hemma igen! Ett år kan gå fort men WOW vad mycket jag har hunnit se och uppleva..!! Det här inlägget kommer att vara ett litet tankecollage över tankar som kommit och gått under resan, vissa kanske råkar bli upprepningar av saker jag redan nämnt medan andra är nya. Jag går även kort igenom resan i kronologisk ordning men resten är ett collage- en mix av upp å ner och in och ut. Först en tanke. Jag har rest jorden runt. JAG. Wow. Det är lite coolt!! Jag har besökt Nordamerika, Centralamerika, Sydamerika, Oceanien, Asien, Mellanöstern, Afrika och Europa. Jag besökte i ordning: Mexico Guatemala Costa Rica Panama Ecuador (+Galapagos) Panama igen Fiji Australien Taiwan Förenade Arabemiraten Egypten Sydafrika Zimbabwe Portugal (Azorerna) Sverige Schweiz Sverige igen Ukraina     För att läsa mer om specifika resmål och vad jag gjorde och upplevde där så gå in på de respektive inläggen i bloggen. I detta inlägg nämner jag inte så mycket om resmålen. Jag hade några mål med den här resan där ett var att lära mig att släppa kontrollen lite och bara ”go with the flow”. Jag lämnade Sverige med en enkelbiljett till Mexico City, 2 bokade nätter på ett hostel i stan och en plan att vara borta 1 år, kanske mer. Det var allt. Avskedsfesten var jättemysig, många som kom för att vinka av mig. Några av oss åkte till Arlanda för att vinka av mig. Jag minns att jag babblade på.... och nånstans mitt i så sa jag- jag kanske verkar lite hyper men dels så har jag druckit energidryck.. och dels så är det babbla eller gråta. Jag väljer att babbla.     När jag skulle säga hejdå till alla kändes det fortfarande bra men lite skakigt. Jag började såklart gråta...Jag skulle skiljas från många av mina nära och kära i många månader och klockan var dessutom 5 på morgonen och jag var trött efter en bra hejdåfest. När jag sagt hejdå till alla och vände mig om... gick genom kontrollen, visade mitt boarding pass...DÅ slog det mig.WOW. Vad har jag nu gett mig in på!? Det var ju superkul så länge jag satt i mitt trygga liv och PRATADE om att resa ut i stora världen själv.. Men nu händer det på riktigt. Jag är på väg. Själv. Ett ÅR. Hur...fan... tänkte jag nu!?Varför!? Behövde jag ge mig in på detta?? Efter några sekunder av ren panik ändrades tankarna till... Jag är så cool!! Ut i det okända! Yeah! Jag ville verkligen tillbringa mest tid i centralamerika och började där för att det var den viktigaste delen av resan för mig. Nu i efterhand tycker jag fortfarande det var helt rätt val!     Jag var redan innan lite intresserad av kulturen i centralamerika, ville lära mig mer! Spanska har jag läst ett par år i skolan så hade lite koll på grunderna. Redan i Mexico träffade jag en tjej som delade en vis tanke. Hon hade tillbringat 6 månader i spansktalande länder, utan att lära sig spanska alls. Kompisarna sa typ ”men vaddå, du har ju bott där så länge” - hon hade då fått en insikt. Den visa tanken hon delade med mig var att – oavsett om du är omgiven av språket så kommer det inte ”komma av sig självt”. Att lära sig ett språk kräver en insats! Jag visste väl det lite halvt sådär redan när jag åkte men hade också lite tanken att ”det kommer av sig självt” - men det gör inte det i en värld där de allra flesta jag möter pratar engelska. Så jag tog verkligen tag i spanskan redan första veckorna. Jag hade en liten anteckningsbok med mig där jag skrev upp ord som var nya och på förmiddagarna satt jag studerade grammatik. Jag kan nu med stolthet säga att jag förstår alla vanliga konversationer och kan hålla enkla samtal i flera timmar :) Jag har dessutom en riktigt grym grund om jag vill fortsätta till mer avancerad spanska – vilket jag vill!     Om man inte vet vilka platser man ska besöka på en långresa, är ett hett tips att kika in på listor som redan finns. Folk har redan gjort researchen både en och flera gånger innan du begav dig på din resa. Listor jag försökte använda när jag skule hitta platser att besöka var tex UNESCO's världsarvslista, listor på backpackerforum om ”okända smultronställen” eller ”missa inte detta när du är i närheten” samt att bara helt enkelt besöka de mest kända turistattraktionerna – de brukar vara kända av någon bra anledning. Jag lämnade Sverige med en enkelbiljett till mexico municipality och två bokade nätter på ett av de billigaste vandrarhemmen i stan. Jag hade några hållpunkter på platser jag ville besöka men ett öppet sinne att jag kanske inte skulle nå dit hehe. Mexico municipality var nice, men när jag bodde och volontärade en bit utanför staden kände jag mig inte säker längre och jobbet var inte vad de lovat. Om jag minns rätt köpte jag min biljett därifrån dagen innan jag åkte. Jag bara bestämde mig att jag trivs inte här, så jag drar vidare! DET var den känslan jag var ute efter med resan. FRIHETEN att kunna åka vart jag vill när jag vill, - med vem jag vill!         Jag kom till Puerto Esondido som skulle vara ett paradis – och på många sätt var det det också. Jag levde billigt, jobbade i utbyte mot boende, pluggade spanska, lagade egen mat, tillbringade eftermiddagarna på stranden med en bra bok och spelade spel på kvällarna. Många pratar om hur otroligt dyrt det måste vara att resa jorden runt men faktum är att det inte alls behöver vara speiellt dyrt. Sen gäller det att skilja på dyrt och ”mycket pengar”. För något kan kosta 10kr men vara dyrt- men det är för de flesta inte så himla mycket pengar. Medan något annat kan kosta flera tusen men fortfarande anses billigt, även om det är mycket pengar. Ett enkelt exempel -i en av butikerna försökte de sälja oss ägg för 5kr styck -bara för att vi var vita. Hehe. Nej tack- det är DYRT. Men att åka runt Mexico i 6v var superbilligt. Hela denna jorden-runt-resa totalt har varit väldigt billig när jag tänker på vad jag fått för slantarna. I Puerto Escondido träffade jag några härliga backpackers som berättade att alla helgona var bäst i världen att fira i Oaxaca – en stad som ”bara” var 6h bort med bil. Jaha... jag hade inte ens tänkt på att alla helgona närmade sig! Jomenvisst. Säger de att det är bra så är det säkert det! Låt oss testa! Igen – den där känslan av frihet. Jag hade ju ingen direkt plan på vart jag skulle härnäst, bara ungefärlig tid på hur länge jag behövde stanna på volontäruppdraget. Ja just det, det där med datum och tider i centralamerika … så härlig kultur – allt är lite ungefär. Om jag skulle ta ett volontärprojekt i Stockholm skulle de nog vilja veta exakt från vilket till vilket datum, vilket schema samt exakt vad utbytet består i. I tankar och meningar om ”centralamerika” menar jag även Mexico, fast de geografiskt hör till nordamerika – för kulturellt hör de absolut till centralamerika.     Så jag visste att jag skulle avsluta mitt volontärprojekt ungefär i slutet av oktober (jag fick stanna hur länge jag ville) så jag bokade en biljett till Oaxaca någr dagar innan jag skulle dit. Igen den där känslan av FRIHET. Oaxaca var 6h bort med bil, men jag hade ingen bil... så det fick bli reguljärresa med buss genom Mexico. Att resa med buss 20h genom Mexico var en upplevelse i sig. Jag kände mig som i de där coola reseprogrammen typ ”när och fjärran” blandat med ”amazing race”. Man fick inte gå av en enda gång. På vissa stop kom det in kvinnor med magväskor och korgar och sålde läsk och chips. Jag var väldigt glad att jag hade tagit med mat i matlådor. I Oaxaca fick jag verkligen känna att jag kom in smooth lokalbefolkningen! Firade med dem, fick se deras kultur och gick på dejt med en schysst snubbe. Topphändelser i Mexico: * Heldagstur till Teotihuacan * Besökpå kyrkogården på alla helgona i Oaxaca         Som ni kanske minns från bloggen så hade jag en fotskada 1okt-26december. Det var alltså 3 månader där jag inte kunde turista och leva som jag ville. I Guatemala förvärrades allt markant när jag stukade ena foten och vrickade andra (väldig otur!). Jag minns en kväll då jag bara satt å bölade på min säng och kände mig misslyckad. Jag hade lämnat Sverige för att uppleva ett ÄVENTYR, inte för att ligga i min säng med smärta och glo på netflix!? Jag var nära på att åka hem, söka vård och sedan fortsätta resan när jag mådde bättre – men – kom fram till att jag ju lika gärna kunde ligga i en säng i Guatemala som hemma i Sverige. Varmare och ändå lite roligare! Efter den blöta kvällen (av tårar alltså..) så ändrade jag inställning lite. Istället för att vänta på att foten skulle bli bra började jag söka efter aktiviteter jag kunde göra trots skadan. Jag bestämde mig för att skadan inte fick styra min resa mer! What doesnt unravel you – makes you stronger!   Med ny energi kastade jag mig ut i livet – en av de bästa vändpunkterna på resan!             Att vara en del av volontärgänget i Guatemala var otroligt upplyftande och lärorikt. Vi bodde tätt inpå varandra och jag fick verkligen känna på hur det är att vara fullfjädrad backpacker, inklusive stölder i sovsalen, folk som gick igenom mina saker, trängsel i köket när alla ska laga egen mat samt härliga skålar med konstiga vätskor i ännu konstigare glas. Flera av mina fördomar, eller föreställningar kanske, om hur det är att leva som backpacker införlivades. Det stämmer att folk har sex, högljutt sex, i sovsalarna hahaha. Jag hade hört det när jag bodde i London men visste inte hur vanligt det var! Själv hade jag min scarf som skynke/vägg så jag slapp se alla söta fina galningar som lekte med sina ragg för natten, utan kunde istället titta på netflix, skriva blogg eller läsa bok i min egen lilla hörna, detta trivdes jag alldeles utmärkt med. Det stämmer även att folk röker på lite vad som helst lite var som helst utan att riktigt veta vad de ger sig in på – det var roligt att titta på även om jag själv faktiskt höll mig mer oskyldig än man kan tro. Det är dock sant att unga tjejer som reser själva ofta kastade sig in i rätt riskabla situationer i en blandning av FOMO (fear of missing out) och YOLO (yo only live once). I vissa situationer var det tydligt att det gällde osäkra tjejer som hade något att bevisa för sig själva eller sin omgivning.           Det var stor fördel att vänta några år med att börja en sån här resa. Med livserfarenhet kommer även viss vishet. Jag blev inte utsatt för särskilt många stora risker eller problem då jag har ett säkerhetstänk och ett konsekvenstänk nuförtiden – vilket jag INTE alls hade på samma sätt när jag var 20...   Däremot var jag inte helt oskyldig. Jag kan ärligt erkänna att jag träffade en och annan flirt samt att jag faktiskt rökte på majja och råkade smuggla en liten spetsad pixie över en landsgräns. Ska man erkänna sånt på nätet? Hehe.. Kan i alla fall (ännu en gång) konstatera att marijuana inte har någon rolig effekt på mig och jag har inga önskemål att leka med detta igen. Been there washed-up that. Skipped the t-shirt. Jag jobbade som volontär på en matlagningsskola där de har kurser för turister i Guatemalansk matlagning. Det som var lite uneaten coolt är att jag insåg att min spanska är ganska bra, eftersom det jag jobbade som var tolk! Härligt att alla timmar av pluggande gjort nytta! I Guatemla blev jag erbjuden jobb som manager för hostellet jag volontärade på och jag var lite sugen på att stanna ett par månader och jobba ihop några slantar innan jag drog vidare..... men bestämde mig för att en månad i Antigua fick räcka-världen har många smultronställen att upptäcka- dags att resa vidare! Topphändelser i Guatemala *Känslan av att vara en i volontärgänget – arbeta mot ett gemensamt mål *Tre dagars utflykten till sjön Atitlan, inkl kajaktur i soluppgången och hästridning på vulkanerna *Att SE vulkanutbrott inklusive sprutande lava inte långt från där vi var! Wow! Ja förresten - angående den där topphändelsen vulkanen. Wow. Jag stod på en takterass en kväll. Så vände jag utan någon direkt anledning blicken mot vulkanen och EXAKT då var det ett utbrott! Lavan sprutade rakt upp och rann längs vulkanen och efter det kom rök. SÅ HÄFTIGT och något jag aldrig trodde jag skulle bevittna i verkligheten! Jag har bara foto från utbrott dagtid, men det där utbrottet på natten kommer jag ändå alltid minnas.      Jag hade turen på vägen att ha härliga vänner från Sverige som besökte mig. Först ut var Bella, en barndomsvän från Stockholm som kom och upplevde Costa Rica tillsammans med mig. För att få volontärprojekt så behövde man oftast stanna 3-4v så jag lämnade Guatemala och flög till Costa Rica för att hinna jobba några veckor innan Bella kom och mötte mig. Det kändes jättekonstigt att prata svenska. Engelska och spanska hade varit mina huvudspråk och plötsligt skulle tungan och käkarna skapa svenska ord. Det var en väldigt ovan känsla och jag hade svårt att hitta orden efter att inte ha pratat mycket svenska på 3 månader. I Costa Rica fick jag för första gången på jorden-runt-resan verkligen njuta av naturen. Vi besökte både nationalparker och djurskyddscenter. Att se små bebis-havssköldpaddor i vilt tillstånd ta sig till havet och börja livets långa resa var upplyftande på många vis – det gav en känsla av hoppfullhet för en ljus framtid. Höjdpunkter i Costa Rica Forsränning på forsar grad 1-4 Bebisköldpaddan som hälsade oss välkomna på stranden när vi kom till tortugero Volontärgänget på hostellet i puerto viejo. Vilket gäng. Vilka vänner. Vilka härliga stunder! Från Costa Rica tog jag bussen till en plats jag hade läst om på många backpackerforum nämligen Bocas del Toro, ögrupp i nordöstra Panama. De flesta av platserna jag besökte på vägen hade jag antingen läst om på något backpackerforum, hittat via volontärsidan eller blivit tipsad om på vägen. Endast några få resmål var 100% spikade innan jag åkte (dessa var mexico city, panama city, glapagos och brisbane). Volontärprojekten förresten. Jo, jag vet inte hur mycket jag har berättat om det. Det finns en hemsida som heter ”workaway” där man betalar en liten summa för att kunna kontakta alla anonsörer (de betalar också för att vara med). Annonserna är allt från ”kom och hjälp en dag på ett event mot att du får lunch” till ”jobba på ett barnhem/hostel/farm mot mat och boende”. De flesta volontärprojekten är på hostel eller hos familjer som söker hemhjälp. Vanligast är att de önskar att man stannar minst en månad och vanligast är att man får boende och i vissa fall mat. Jag kan verkligen rekommendera detta sätt att resa då man genom att ge några timmar av sin tid var dag får en unik chans att komma in i kulturen. På flera av projekten kan man även ta med sig sina egna warehouse – så låt inte det vara en anledning till att inte åka! Det finns ofta massor för warehouse att göra i en så ny, intressant miljö som många av dessa platser erbjuder!     Allt jag visste om Panama innan jag lämnade Sverige var att de har en kanal som är viktig för handeln i världen. Men jag lärde mig massor när jag kom dit. Tiden i Bocas fylldes av dykning samt besök av min vän Anders. Det var ett ritkigt paradis! Jag har träffat folk där som jag absolut vill träffa igen och planerar åka tillbaka och volontära på dykcentret tillsammans med mina warehouse när de blir lite äldre hehe. Drömmer mig framåt i tiden! Efter bocas åkte jag till PanamaMunicipalityoch fick bo hos mamman till en kompis-kompis (att ha kontakter lönar sig!). Gratis boende mot att jag bara pratade lite engelska med mamman i familjen – yey!         Att resa själv och inte behöva anpassa sig efter någon är väldigt lyxigt men emellanåt lite ensamt såklart. Det finns ju för- och nackdelar med båda resesätten. Det positiva är att jag kunde bestämma samma dag vad jag ville äta, var jag ville gå, vem jag ville träffa. Jag kunde lägga jättemycket pengar på en turisttur för att sedan leva snålt på bönor i en vecka. Jag kunde plötsligt bestämma mig för att flirta med en av volontärerna i gänget och kyssas på en fest för att sedan bestämma mig att aldrig mer träffa personen i fråga. Jag kunde ta mitt pick och pack och på en dag köpa biljett och dra vidare. Sen var det lite ensamt ibland också. Att tex åka på turistturer och uppleva häpnadsväckande arkitektur, kultur eller historia är inte lika roligt om man inte har någon att dela det med. Detta var dock inget stort problem då de det ofta fanns sociala människor i de flesta grupperna som åkte på dessa turer. Det som kunde bli problem med att åka själv var något jag återkommer till flera gånger –bristen på känslan av sammanhang. Vissa kvällar kändes det väldigt ensamt. Speciellt om jag var ny någonstans och ännu inte hunnit lära känna nytt folk. Jag hörde då inte till något sammanhang och hade ingen att arbeta mot gemensamma mål med. Detta var jobbigt. Det kom till en punkt då jag tänkt alla de där tankarna som inte hanns med i Sverige och det kom en punkt då jag haft tillräckligt med egentid. Ofrivillig egentid är inte lika roligt som när man valt det. Detta var dock ett litet problem som jag löste med filmer, böcker och plugg. Summan av kardemumman är att jag ÄLSKADE att resa på just denna resa själv!         I Bocas del Toro kunde jag verkligen slappna av – jag trivdes SÅ bra! Jag kände mig som en i gänget på dykcentret där jag gjorde mina kurser och jag kunde verkligen slappna av på fritiden. När jag kom dit hade jag tänkt göra kurs till att bli PADI Divemaster men kunde inte hålla mig när fler möjligheter öppnade sig. Jag hade redan wide cerifikatet och på plats gjorde jag kurserna Rescue Diver Nitrox Deep speciality (40m) Peak preformance bouyancy Divemaster Jag har alltid varit bra på teori, lite trögare på praktik men här flöt (höhö..) allt på riktigt bra! Jag är stolt att säga att läraren sa att jag var den bästa studenten han nånsin haft och att han försökte muta mig på flera olika sätt att stanna och arbeta på dykcentret samt göra min instruktörsutbildning med dem. Jag är glad över att ha lärt känna honom och kunna säga att han var en sjukt bra instruktör och jag ser fram emot att åka tillbaka och dyka med honom många gånger till!     Efter Bocas åkte jag som planerat till Panama City. Redan från dag ett blev jag helt kär i staden, se det inlägget för mer info. Som planerat tillbringade jag en vecka där innan jag åkte vidare. Topphändelser i Panama (första vändan): Dykkurserna Heldag på lyxyacht med delfinskådning och snorkling Känslan av ”hemma” i PanamaMunicipalityFrån Panama flög jag till Quito, Ecuador. Jag tänkte inte på att det skulle vara så satans kallt där! Jag trivdes inte alls. Det var häftigt att veta att jag varit på ekvatorn, men jag frös och åkte snabbt vidare till Galapagosöarna – som var helt amazing! Att vara volontär, eller backpacker kanske egentligen, är ett sätt att leva som liknar kollo när man var barn, bara att detta är mer seriöst och med mer eget ansvar. På de flesta hostel har man bara plats för sin ryggsäck, inga hyllor, galgar, lådor eller sånna bekvämligheter. Jag sover rätt lugnt så jag kunde i många fall använda en del av sängen som hylla. Utöver det så hängde jag en stark tråd mellan sängpelarna, som jag använde till att hänga saker på. Som backpacker hade jag heller inte mycket saker med mig! Ett par långbyxor, en klänning, lite sommarkläder, en tjocktröja (haha syns på fotona när jag köpte nästa haha), toalettartiklar och en liten bag med ”bra MacGyver grejjer” som fickkniv, stark tråd, måttband, uneaten klämmor till ryggan mm. Jag visste redan att jag klarar mig på få saker/kläder men det kändes ändå coolt att inse hur bra jag faktiskt klarade mig. Det var flera gånger jag kände ”åh jag skulle vilja köpa detta, det är ju ändå SÅ billigt”. Men avstod. De flesta av sakerna jag hade skulle ha flera användningsområden eller vara så viktiga att jag behövde dem trots att jag bara kunde använda dem till en sak. Jag hade långbyxor som jag kunde göra om till shorts med ett blixtlås. Jag hade ett tygstycke som jag kunde använda som avskärmning från andra i sovsalen, skydd mot sol, scarf vid kyla. Bara för att nåt var superbilligt och bra att ha var det ändå inte självklart att köpa. Jag höll hårt i slantarna och framför allt höll jag hårt i den platsen jag hade i ryggan. Jag ville inte ha massa onödiga saker som jag inte skulle använda tillräckligt. Alla mina kläder totalt inklusive tjocktröja och handduk vägde ca 2,6kg.   Appropå kläder kan jag nämna lite kort om tvätt. Jag hade som sagt inte med mig mycket kläder och inget jag var direkt rädd om. I centralamerika har de ”tvätterior”. En plats där man lämnar in sina kläder och får dem tvättade, strukna och vikta. På dessa platser betalar man per kilo vilket ibland kunde vara problematiskt för mig då de hade en minimidebitering. Säg att jag var i ett varmt land, då var det ju sommarkläderna som behövde tvättas- ca 1,5kg... Det nådde inte upp till minidebiteringen. De hade minidebitering eftersom de inte separerar kläder på färg, utan slänger allt i en maskin och det lönar sig inte för dem att tvätta en maskin med bra 1,5kg kläder. Men social som jag är så löste jag detta genom att dela maskin med någon annan när de tvättade. Vi slog helt enkelt ihop våra kläder till en påse och separerade dem sedan när vi fick tillbaka dem strukna och vikta. På vissa platser fanns inte tvätterior. Det femstjärniga hotellet i Egypten var en av dessa platser. De hade tvättservice på hotellet men att tvätta en t-shirt kostade mer än vad alla mina kläder var värda tillammans! Jag behövde ju ändå tvätta – lätt fixat. Ner i badkaret med alla kläder, handtvätt och hänga på balkongen! Städerskan var nog inte van vid den synen hehe         Jag har inte så många nya tankar att dela från Ecuador, än de som redan finns i bloggen. Jag tror jag skrivit om det mesta redan. Men kan nämna igen att Galapagosöarna var en helt fantastisk destination. Det känns som att jag vill åka dit igen och igen och igen – men å andra sidan tror jag inte jag skulle få ut mycket av att åka dit igen. Möjligtvis lite mer dykning – men annars känner jag att jag täckte övärlden riktigt bra och såg allt från pingviner till hajar när jag besökte hela 11 av öarna. De vilda djuren och deras naturliga flöden var väl bevarade så man verkligen kunde se hur de levde. Otroligt, obeskrivligt – man måste åka dit för att förstå.   Topphändelser i Ecuador Heldagstur till ekvatorn Dykning med havsköldpaddor Kryssning mellan öarna   Under tiden i Ecuador chattade jag mycket med Tony, kusinen till familjen jag bodde hos i Panama City. Vi träffades när vi var ute och festade med kusinerna i familjen. Första kvällen pratade vi bara lite, lätt flirtande. Dagen efter träffades vi och Tony visade mig lite mer av Panama City. Dagen efter det lagade vi middag tillsammans och sista kvällen innan jag åkte till Ecuador så var vi på bio med flera i familjen. Så började tydligen ett förhållande, fast det visste jag inte då. Just då kände jag mest att - ojoj! Den här killen är för intressant! Inte bra – jag måste åka härifrån! Jag VILL TILL GALAPAGOSÖARNA! Som jag nämnt så var Galapagosöarna ett av de viktigaste målen med resan, kanske DET viktigaste. Ingen semesterflirt skulle få mig att ändra den delen av resan. Så jag åkte dit och WOW....!! En grej galapagosöarna är kända för, vilket jag håller med om, är att det är galet dyrt. Men så värt det.           Under tiden jag var där så passade jag som sagt på att chatta med Tony, kusinen. Det var roliga, seriösa, flirtande och inspirerande chattar vilka fick mig att tänka... Jag visste redan när jag lämnade PanamaMunicipalityatt jag definitivt ville komma tillbaka någon dag eftersom det kändes som ”hemma” och för att jag hade trivts så himla bra! Jag visste även att jag ville resa vidare, gärna till Kina och behövde då ett visum. När jag kollade flygen från galapagosöarna till Kina så gick många genom centralamerika så.. well.. varför inte göra två flugor på smällen och kombinera nytta med nöje? Jag bokade därför en enkelbiljett till PanamaMunicipalitymed intentionen att söka turistvisum till Kina från konsultatet i Panama City, samt träffa kompisarna och denne intressante unge man en gång till! Ni som följt bloggen vet ju lite hur det gått sedan – flicka träffar pojke, pojke charmar flicka, flicka och pojke blir kära... Hihi! Jag lyckades inte få visum till Kina – träffade en mindre trevlig man på konsulatet, en inte så hjälpsam sådan. Jag stannade i Panama i sex veckor. Redan första vändan i PanamaMunicipalitykände jag att jag började bli lite nöjd med det backpackerlivet jag levt senaste halvåret. Det är jättekul att vara backpacker! Det är superroligt att träffa nytt folk och besöka nya platser. Men jag kände att jag nog börjar bli lite nöjd med att volontära på hostel. Jag började bli lite trött på att börja om på nytt på varje ny plats. Jag saknade mer än någonsin att vara en del av ett sammanhang samt att arbeta med andra mot gemensamma mål. När jag var i Panama andra vändan kände jag mig verkligen som hemma. Vi träffade Tonys vänner och familj på regelbunden understructure och frågorna om mig och min person, samt övriga konversationer kunde äntligen utvecklas till att nå lite djupare, eftersom jag faktiskt träffade samma personer om och om igen vilket ledde till att vi hade en röd tråd att fortsätta på – istället för att börja om för varje ny träff.       Jag var dock absolut inte färdig med resandet! Icke! Ett år kändes fortfarande som ett bra mål. Jag kände inte längre att jag nödvändigtvis behövde resa mycket längre än så, men absolut inte kortare. Grundplanen med ett år på vift stod fast och så vet jag ju nu med facit i hand att det var ett bra mål. Jag var dock rätt klar med volontärarbetet på hostel och ändrade lite sättet att resa till att bli mer turist (kunde nu även efter 6månader se att ekonomin höll för detta).   När jag och Tony hade känt varandra ungefär en månad började vi fundera över framtiden (jaja snabba ryck, men så kan det bli!). Eftersom jag redan hade en grundplan för vad jag ville så kunde jag och Tony fundera lite över framtid tillsammans...! Vi pratade om två olika planer. Jag ville båda, visste egentligen inte vilken jag ville mest. Ni som känner mig vet att jag velat skaffa warehouse i ungefär fem år och tänkt på detta med både glädje och ångest över att jag inte har warehouse än hehe. Har känt mig både stressad och lugn i olika perioder. Tony ville också skaffa warehouse så trots att vi inte kände varandra så väl ännu så sa vi – ska vi testa!? :)     De två tankarna angående fortsatt resa/liv jag hade var Om vi inte blir gravida så åker jag till Australien och arbetar på fruktplantage, samt till oceanien och jobbar lite med dykning, möter Tony efter 10mån och ser var vi tar det därifrån. Om vi blir gravida så reser jag som turist och plockar några topp-destinationer resten av året efter vilket jag föder warehouse i Sverige och sen får vi tillsammans se om vi vill bo i Panama eller i Sverige och så får vi ta det därifrån. Vi hoppades att det blev bebis samtidigt som jag ändå ville åka och jobba i Australien... Jag ville helt enkelt både ha kakan och äta den! Jag ville resa mer, men har velat ha warehouse i flera år och äntligen träffat någon jag faktistkt verkligen kunde se som pappa till mina warehouse samt som min partner in all! Sen är jag inte så naiv som det kanske låter. Vi kände inte varandra SÅ väl när vi började försöka men vi bedömde båda att det var värt risken/chansen. Skulle det vara så att vi inte håller som förhållande så tyckte vi båda ändå att det var värt att skaffa bebis och vi båda tror på att den andra kommer bli en toppenförälder. Dykjobb i oceanien lockade också så jag skaffade en kontakt på Fiji och fick en bra deal om ett 3v jobb där som Divemaster. Fixade även CV för att söka jobb i Australien, gjorde en onlinekurs i alkoholkunskap för att ev få jobba med servering samt hade redan sedan innan förberett med ett Working Holiday Visa.  Ah förresten en liten parantes! För att inte bli ”fast” i centralamerika för länge, utan faktiskt resa jorden runt så hade jag redan skaffat mitt woking holiday visum till Australien i början av augusti 2016 vilket innebar att jag behövde passera gränskontrollen i Australien senast samma datum 2017. På detta sätt var jag ”tvingad” att hela tiden röra mig framåt. Jag och Tony tillbringade sex underbara veckor tillsammans i Panama. Vi hängde mycket med vänner och familj vilket fick mig att verkligen känna mig som hemma. Vi turistade också en hel del. Vi bodde i en vulkankrater två nätter, besökte panamakanalens norra slussar och besökte ruinerna av gamla panama city. Mer om detta i det inlägget.     Hur som haver så kom inte mensen när den skulle när jag var i Pananama och vi började hoppas. Skräckblandad förtjusning... Ville dock inte ta graviditetstest direkt för jag var så orolig att det skulle visa negativt. Men när det väl var dags att packa väskorna för Fiji så kunde jag inte vänt längre – och testet visade positivt! Vi skulle få en liten bebis!! På 30min hade jag gjort upp en ungefärlig plan för resten av resan och med bebis i magen tog jag flyget till Fiji. Topphändelser i Panama (andra vändan): Stå uppe på kanten av en vulkankrater Hänga med kompisar och känna mig som hemma i en familj Från och med Fiji fick nu resan lite mer turist-karaktär med de fördelar och nackdelar det innebar. Jag avbokade jobbet som divemaster för att inte riskera att skada fostret och åkte istället på turer och turistade utan att arbeta för mat och uppehälle under tiden. Det positiva var att jag kunde röra mig snabbare över jordklotet och besöka fler platser och få fler upplevelser på kortare tid. Jag var lite mer fri i den dagliga planeringen då jag inte hade ett jobb att gå till men å andra sidan fanns det negativa. Jag hade emellanåt känt mig ensam tidigare men ingenting mot hur det kändes nu när jag turistade och inte ens hörde till ett volontärgäng. Jag var verkligen helt själv. På dagsturerna träffade jag roliga människor men middagar, kvällar, nätter och morgonar var väldigt ensamma. Det var trevligt ibland när jag kände att jag bara ville ha en paus från allt och alla, men som jag nämnde hade jag redan fyllt min kvot av välbehövd egentid på denna resa.           Vissa dagar var jag helt utslagen av trötthet pga graviditeten och då var det skönt att vara själv men det var inte många dagar jag kände så. Kort sagt: Jag rekommenderar inte att resa jorden runt själv som turist, utan projekt som innebär att träffa folk, om man inte är superintrovert. Som tur är var det inte många platser jag var helt själv på, det var Fiji, Sydney och Taiwan – på alla övriga destinationer som skulle komma hade jag sällskap! :D Topphändelser Fiji Åka flotte nerför en flod och njuta av naturen     Självklart skulle jag till Australien även om jag nu inte längre hade planer på att arbeta på fruktplantage.         Eftersom jag på ett annat sätt nu hade lite ”bråttom” att ta mig runt jordklotet i och med att resan skulle vara just ett år så råkade jag hamna i Australien i deras vinter. BRRRR!! Sydney var inte varmt! Dock charmigt!     Efter Sydney åkte jag och träffade mina kusiner i Brisbane vilket fanns med i grundplanen hela tiden. Topphändelser i Australien: Guidad tur operahuset Sydney Mata kängurur i Brisbane Träffa kusinerna     Från Australien gick flyget till Taiwan och där har jag inte mycket att tillägga orginalposten som finns på bloggen. Det som var lite synd var att jag inte ritkigt orkade mig upp i den superhöga byggnaden eller upp med linbanan – de dagarna var jag helt enkelt för trött i och med graviditeten så de blev inte av. Jag kan dock tänka mig att åka tillbaka till Taiwan någon dag då jag även ville resa runt lite mer och inte bara hänga i Taipei.         Topphändelser i Taiwan Besöka templena Kvällsmarknaderna på gatorna Känslan av ”åååh vad guuulligt allt är” - besannade fördomar     Att åka till Dubai var en jättebra idé! Jag åkte och besökte min halvbror och framför allt – jag åkte till VÄRMEN! Jag hade saknat värmen sedan Panama (det hade varit lite svalt på Fiji också).       Den här resan har lärt mgi mycket om vad jag värdesätter när jag är på nya platser. Jag tycker det mest intressanta är att lära mig om folks vardagsliv. Tex finns skolplikt? Vad jobbar folk med? Hur mycket tjänar folk jämfört med hur mycket livet kostar – det vill säga – Finns möjlighet att spara efter att räkningar och liv är betalt? Vilka kulturella traditioner finns i landet som tex tar man av sig skorna när man kommer in? Hälsar man på ett speciellt sätt? Jag fick dock rätt tidigt lära mig att det är inte lätt att komma över denna information som turist. Där jag jobbade som volontär eller lyckades träffa flera ur lokalbefolkningen kunde jag få en del av denna info, men inte ens då var det väldigt lätt. Dessa saker är så självklara för folk så det är svårt för dem att inse att de är intressanta för oss som kommer utifrån. Om jag frågar ”Vilka intressanta egenheter har ni för er här?” så får jag ju inga direkta svar eftersom det som jag anser vara deras intressanta egenheter inte alls är det för dem. Det är ju bara en del av deras vardag och varken intressant eller egenhet. Således fick jag lära mig att fråga på andra sätt och ibland helt enkelt ge upp och inse att jag inte alltid kan få allt jag önskar.     Att inte få allt man önskar förresten – FOMO. Jag tror jag berättade om detta uttryck tidigt i bloggen. Fear of missing out. Det var en av de största trösklarna att komma över på denna resa. FOMO. Jag ville gärna se ALLT, göra ALLT, besöka ALLA platser träffa ALLA människor, gå på ALLA event. Men som ni själva förstår så är det inte möjligt. Det finns något coolt med varje liten by i Mexico till exempel - jag fick tidigt acceptera att jag inte kan besöka dem alla om jag ville resa vidare. Att låta insikten, att jag inte klarar av allt jag önskar, sjunka in var en av de största bidragande faktorerna till en lyckad resa. När jag träffade backpackers som hade besökt andra platser kunde jag vara helhjärtat glad åt deras upplevelser och berättelser utan att i bakhuvudet ägna energi åt att tänka ”hur skulle jag kunna klämma in ett besök där i min egen resa?”. Jag hade helt enkelt accepterat att jag inte kommer dit på denna resa och istället njuta av det jag faktiskt upplevde. Genom att släppa FOMO kunde jag verkligen njuta till fullo av det jag upplevde. En härlig känsla och också ett av mina viktigaste tips åt andra!         Jag flög från Taiwan till Dubai och skippade Vietnam, Kambodja och Laos för att det är områden med Zika-virus. Zika är ett virus som sprids med myggor vilket är farligt om man har ett ungt foster i magen då zikaviruset kan orsaka missbildningar på fostret. Av denna anledning avråds gravida resa till dessa områden. Med hjälp av min acceptans för att jag inte kommer att kunna göra ALLT så kunde jag med glädje helt enkelt hitta andra resmål för de resterande månaderna av min resa, utan FOMO. Dubai var SÅ varmt! UNDERBART. Jag har ännu inte hittat någon plats på jorden som varit för varm för mig. Jag har för mig att jag nämnde det i inlägget för Dubai ….. men en 40min rask promenad i strålande sol, mitt på dagen i Dubai i juli månad nådde fortfarande inte min gräns för känslan av ”för varmt”. Det var visserligen på gränsen och jag var duktigt röd när jag kom in och jag har sällan varit så positivt inställd till AC som precis efter den promenaden, men jag hade nog kunnat njuta av 20min till om det behövts hehe.     Topphändelser i Förenade Arabemiraten: Värmen Besök i världens högsta byggnad Jeeptur i öknen   Jag hade plötsligt en vecka ledigt mellan två planer och på ganska kort varsel bestämde jag och en vän oss för att mötas upp i Egypten. Detta var en av två destinationer på resan där majoriteten av tiden var semester utan några åtaganden. Vi bodde på ett fint hotell och tillbringade majoriteten av tiden vid poolen. Helt sysslolösa var vi dock inte – jag kan ju inte sitta still för länge. Självklart tog vi en del turer och lärorika utflykter.   Topphändelser i Egypten Kamelrutt vid pyramiderna i solnedgången Sola och bada pool dagligen     Efter Egypten kom en del av resan som nästan kan likställas med känslan av ”wow” i Galapagos. Två veckors turistande och safari i sydafrika och zimbabwe. På denna resa åkte jag tillsammans med andra resenärer som tillsammans bildade en grupp. Resan anordnades av en researrangör, gruppen hade en egen guide och allt var ordnat. Vi kom från världens alla länder och det var verkligen awesome. Jag vill ABSOLUT åka på fler sådana här gruppresor. Man blir verkligen både vänner och ovänner när man kastas in i att bo så nära inpå varandra under så många timmar av dygnet. Själv lyckades jag hålla mig till att bara skaffa vänner och blev till min glädje omtyckt i gruppen vilket bidrog till min positiva känsla av sättet att resa såhär.     Jag är en ganska social person och lätt att påbörja konversationer med vilket har hjälpt mig mycket genom resans gång. Jag har lätt för att plocka upp ämnen och hoppa in i lite vilket ämne som helst och kunna dra paralleller till andra ämnen eller helt enkelt fortsätta dialogen. Har jag inget att säga kan jag dessutom alltid med lätthet prata om mig själv eller något jag kan dela ut mitt liv * ler stort * .     Safari i Afrika var en av drömmarna med Jorden-runt-resan och jag är väldigt glad att det blev av!     Topphändelser i Sydafrika och Zimbabwe: Safari i soluppgången Helikoptertur över Viktoriafallen Från södra Afrika flög jag med ett par mellanlandningar ut i Atlanten till Azorerna där jag mötte upp en vän för den andra destinationen med fokus på semester. Jag hade inte ens hört talas om Azorerna förrän bara ett par veckor innan vi köpte biljetterna vilket gjorde det ännu mer lockande att besöka. Det har ju under resans gång varit en bra blandning mellan kända platser och mindre kända hörnor av världen. En vecka med en kompis hemifrån var trevligt som omväxling efter att ha tillbringat två intensiva veckor med främlingar (varav vissa blev kompisar!). Naturen var fantastisk och det var härligt att kombinera slapp med turistande.   Topphändelser från Azorerna: Äta mat lagad i ångor från en aktiv vulkan Utsikterna     Från Azorerna gick flyget till en plats som ligger mig mycket kärt om hjärtat nämligen Stockholm. Sveriges huvudstad och sedan många år min hemstad. Trots att jag rest ett varv runt Tellus så tycker jag fortfarande Stockholm är den bästa staden i världen. Stockholm har kanske inte det coolaste nattlivet eller de vackraste båtturerna – men bra nog nattliv och fina båtturer ändå! Räknar jag allt som allt så får Stockholm utan tvekan flest poäng i min bok!     Appropå bok – under resans gång hade jag en anteckningsbok i vilken jag bad vänner skriva en hälsning till mig innan jag reste vidare till nästa destination. För att de skulle känna sig avslappnade att skriva fritt så hade jag regeln att jag inte fick läsa deras hälsning förrän jag lämnat platsen. Hälsningarna jag fick... åååh.. Jag trodde mina kompisar skulle skriva typ ”härligt att träffa dig, lycka till på din resa” .. Men nej.. Hälsningarna var mycket personligare än så..          I Stockholm var jag noga med att vara där som turist/backpacker. Jag bodde i ett rum jag lånat av en kompis och besökte turistplatser såsom kungsträdgården, kaknästornet och djurgården. Ni kan såklart läsa mer om själva besöken i Stockholmsinlägget. Att turista i sin hemstad är något jag rekommenderar alla att göra! Det är lätt att rekommendera olika turisttattraktioner, men det är ju ännu bättre om man faktiskt provat själv. Att turista i sin egen stad krävde mer planering än andra platser just för att inte råka hamna i gamla hjulspår. Det är lätt att tänka ”jag ska bara...” men nej! Jag var där som turist och skulle inte göra typiska ”invånare”-grejjer. Tack vare beslutsamhet funkade detta! Topphändelser Stockholm med omnejd: Guidad tur på Gripsholms slott Kvällstur med djurgårdsfärjan   Efter Stockholm tillbringade jag en intensiv vecka i Schweiz. Det var så härligt att kunna göra det som var en av förhoppningarna när jag åkte på resan – nämligen träffa någon under resas gång och sedan resa en bit tillsammans! Jag fick uppleva så mycket i Schweiz! Jag sa redan när jag åkte dit att jag fortfarande är på backpackerbudget och inte riktigt kan göra allt vi önskade, men kompisen i Schweiz tyckte inte att det var ett stort problem och valde helt sonika att bjuda mig på flera av aktiviteterna, underbara människan. En fin kommentar jag tar med mig är från när vi var och åt fyra (fem?) rätter middag med utsikt över Bern. Jag tackade otroligt mycket att han bjudit mig på denna lyxiga middag och sa att han verkligen inte behövde göra det och han svarade att han vet att han inte behövde, men att det är en fröjd att få bjuda någon som blir så hänförd av varje detalj i upplevelsen! Det var fint sagt.   Topphändelser i Schweiz: Se björnarna Äta ostfondue i medeltidstaden Gruyiere Åka moppe genom Bern     En sak jag tänkte innan jag åkte på resan att jag ju kan vara ”vem jag vill” ute i världen! Jag skulle ju åka jorden runt i ett år och träffa massor av folk som inte kände mig! Jag kunde låtsas att jag heter Anna, eller Camilla.. Att jag jobbar på kontor eller på cirkus (well.. det sistnmända skulle kanske inte va så smart...). Men ändå – förstår ni poängen? Jag kunde plötsligt få en ”nystart” och för ett par veckor per plats vara precis vem jag vill! Men............. men....... när jag väl kom till Mexico så.. hade jag ju redan så mycket intressant från mitt verkliga liv att dela, så det kändes inte alls intressant att hitta på en ny person. Jag testade väl nån gång att tänja på sanningen men insåg rätt fort att det inte alls var lockande. Jag hade ju inte alls samma passion i påhittade egenskaper och minnen som i de verkliga! Jag insåg helt enkelt att jag är stolt över det jag åstadkommit och den jag är! För att avsluta resan med dunder och brak så bestämde jag mig att integrera den årliga resan ”höstweekend med Kaos” med sista resmålet. Vi var således nio personer som åkte till Kiev tillsammans. Jag hade bjudit in mina vänner så det var lite som en mjukstart för mig att träffa dem innan jag kom hem på riktigt. Topphändelser i Kiev: Fotosession i municipality Laga ukrainsk mat hemma hos en äldre dam         Så kom jag äntligen hem... Hem för vardagsliv, jobb, vänner, event och allt däremellan. När jag gick av i Arlanda kände jag .. Wow.. Jag har rest jorden runt! Ett ÅR utomlands.   Under det här året gjorde jag smooth annat följande Volontärarbetade som: Målare Städerska Receptionist Tädgårdsmästare Pool-rengörare Tolk Eventplanerare Volontärsamordnare Bartender Servitris Besökt nationalparker och sett över 50 nya djurarter Blivit Divemaster, dykt över 80 dyk Besökt över 15 UNESCO världsarv Besökt 16 länder, i 6 världsdelar   Jag är jätteglad att jag åkte på denna resa. Jag lärde mig mycket om mig själv, även om jag inte känner att jag förändrats särskilt mycket. Inte mer än jag hade gjort ändå om jag var hemma och blev ett år äldre och skaffade barn. Jag känner inte att resan i sig förändrat mig knappt alls men jag har som sagt lärt mig en del om mig själv, mina prioriteringar och vad som gör mig glad, ger mig energi. Det är lite skillnad att åka som 20åring på en sådan här resa, då förändras man rätt mycket tror jag och mognar. Men jag var redan både resvan och normalmogen för min ålder när jag åkte :) Typ :)     När jag började planera resan (samtidigt som jag försökte att inte planera för mycket) så hade jag några hållpunkter.   Dessa var: Tillbringa mest tid i centralamerika Bli bättre på spanska Volontärarbeta på olika platser Se kulturen i länderna jag besöker Tillbringa bra med tid och pengar på Galapagos Lära mig lite om asiatisk kultur Åka på safari i Afrika Besöka Mexico Centralamerika (välj länder fritt) Galapagos Australien Asien Dubai Södra afrika   Av de hållpunkter och tankar och planer jag hade blev de flesta av men inte dessa: *Dykning i oceanien *Arbete på fruktplantge i Australien *Besöka Asiatiska fastlandet   De andra punkterna blev mer eller mindre uppfyllda och det coola är att trots att jag trodde jag hade ungefärlig koll på vad jag skulle uppleva på vägen så fick jag MÅNGA överraskningar och upplevelser jag verkligen inte var beredd på!       Ett mål med denna resa var att komma in i andra kulturer både vad gäller vardag, högtider och andra traditioner och vanor. Det jag inte räknat med är jag åkte hemifrån var att jag skulle få chansen att interagera så mycket med naturen också! Självklart förstod jag att tex tiden i Galapagos skulle innebära interaktion med naturen, samt att jag skulle se många djur – men allt har varit på så mycket högre nivå än jag var beredd på! Jag har hatat både en afrikansk elefant och kängurur, lekt i vattnet med sjölejon, blivit utittad av en cappuchin apa och dykt med hajjar. Jag har sett flera djurarter para sig, smooth annat landsköldpaddor, pingviner, rockor, ödlor och kor samt fått se naturens under i pelikaner, iguaner, apor och lejon, för att bara nämna några! Jag har fått se mirakel i hur pyttesmå gulliga havssköldpaddor tar sina första steg och sveps med havets vågor ut i det stora okända för att bara några veckor senare få njuta av att se deras framtid i de vackra ståtliga havssköldpaddorna som simmade förbi på armlängs avstånd. Jag har smakat frukter och grönsaker jag aldrig hört talas om och njutit av utsikter och skogar som inte ens fanns i mina vildaste drömmar. Jag trodde jag åkte för att lära mig mer om kulturer – men det var naturen som tog mig med storm!     Att åka ett år räckte bra för mig. Att blanda turistande och volontärarbete var superskoj och givande för både intellekt och socialt liv. Att resa själv var en BRA ide. Jag önskar jag kunde åka igen. Jag önskar jag började resa när jag var 25 så jag kunde göra ett varv till innan nästa del av livet kom, men är samtidigt så nöjd – det räcker! Jag är SÅ redo för nästa del av livet, att integrera resandet med familjeliv. Att ha en vardag med barn, jobb OCH resande pararellt.   TACK till alla er som läst bloggen! Jag vet att det inte är många som läst ALLA inlägg, men så kan det ju vara. Man läser om det man specifikt är intresserad av och det är ju helt okej. För mig var bloggen ett sätt att visa er där hemma vad jag pysslar med samt ett sätt för mig att sedan kunna gå tillbaka och se vad jag faktiskt gjorde alla dessa veckor i andra hörnor av världen. Tack för allt stöd, all uppmuntran och alla glada tillrop!   Nu börjar nästa del av livet!Många varma kramar, Kaos     Allmänt Kommentera 26 Jan 13:07 Twitter Facebook Kiev, Ukraina 0kommentarer  Hej hopp allihopa! Sista reseinlägget...! Kan inte förstå det.. Jag har rest jorden runt... i ett ÅR! Detta blir sista inlägget om ett specifikt resmål men kommer att följas av ett avslutande inlägg för bloggen och resan, mer allmänt.   Såååå... Som avslutning på resan bestämde jag mig för att hålla i traditionen ”Höstweekend med Kaos”. Jag anordnar normalt varje höst/vinter (sedan...2009?) någon resa med vänner. Antingen en weekend till en storstad, eller en lite längre solsemester. Gemensamt för resorna är att jag ordnar allt, lägger förslag på schema med aktiviteter och att vi jag gärna utforskar lite mindre kända platser eller helt enkelt platser som intresserar mig. :D Detta år gick höstresan till Kiev, Ukraina. Det blev ett härligt gäng som åkte, hela nio personer! Vi kom från olika länder, Schweiz, Sverige, Tyskland, Polen.     Första intrycket när vi gick runt i staden var att centrum var riktigt fint så vi passade på att fota lite när vi gick förbi till och från andra aktiviteter.       Redan vid bokning fick jag bekräftat att Ukraina överlag är ett billigt land. Flera av aktiviteterna vi bokade, liksom boende och mat låg långt under Svenska priser. Vi bodde i två lägenheter med sovrum vilket är mitt favoritsätt att bo när jag reser med flera vänner. Man kan chilla hemma, spela brädspel på kvällarna och dricka vin hihi. Turista om dagarna, bara ta det lugnt på kvällarna – toppen kombo! Som vanligt hade jag ett späckat schema. Första dagen blev vi upphämtade med en privat minivan med guide som tog oss runt flera av Kievs huvudattraktioner. Men... Egentligen.. Innan vi kommer till specifika turistmål vill jag nog berätta lite om Kiev i allmänhet. Kiev är alltså Ukrainas huvudstad, ligger vid floden Dnepr och har ca 3miljoner invånare. Kiev är intressant för fler än bara ukrainer (heter det så?) - även andra nationaliteter söker sig hit då de har flera högskolor och högteknologiska industrier. Det är lätt att tänka att Kiev skulle vara slitet efter sovjettiden men jag tycker de har hämtat sig bra. De har visserligen några områden som känns typiskt sovjetiska     men även många mer moderna områden. Kollektivtrafiken går enligt tidtabell (även om den var lite svår att förstå.... haha) och de har både bra busstrafik och tunnelbanesystem samt att uber (privatpersoner som kör taxi) fungerar bra i staden! Nu har de jobbat mycket med turismen och det finns många olika turistinformationer, turer, aktiviteter, souvenirer, ”gratis”-vandringsturer där man bara betalar dricks samt allt fler hemsidor på engelska för turistinformation. Mitt i municipality finns ”självständighetstorget” som är ett populärt turistmål där man kan se att de jobbat med turismen då det till och med finns en skylt att fota sig vid som säger ”I love Kiev” och som de äkta turister vi är så passade vi såklart på att ta foto där! Torget var från början sumpmark och gyttja men när staden Kiev började byggas så blev det allt viktigare i och med sin, redan från början, geografiskt centrala plats. Idag finns här moderna statyer och det är en samlingsplats för både turister, turer och lokalbor. Ett av konstverken som finns på torget är Beherynjakolonnen som ersatte den tidigare statyn av Lenin.       Ukraina var en del av sovjetunionen fram till 1991 då det sovjetiska riket föll och splittrades och Ukraina har sedan augusti 1991 varit självständigt. Så, det var lite kort allmänt om Kiev och Ukraina. Vi lärde oss egentligen massor om historia och kultur, men jag ska erkänna att jag är inte så galet intresserad av historia... det var inte precis mitt favoritämne i skolan. För mig är det mer itnressant att bara lära mig lite allmänt kort om historian – men sedan fokusera mer på att se vilka otroliga skillnader som skett sedan dess och vart landet/staden är på väg framöver! Så, som sagt.. Vi blev upphämtade i en minivan med privatguide som under ett par timmar tog oss runt till flera intressanta historiska platser och turistattraktioner.   Ett av ställena vi besökte var Golden Gate. Detta var entrén till staden Kiev på 1000-talet och användes främst av kungligheter. Vi hade lite svårt att se kopplingen golden... och tyckte inte ritkigt det såg ut som en entré men med tiderna har ju omgivningarna förändrats! Klart vi tar foton vid en så viktig plats!       Minivanen tog oss vidare till ”Park of eternal glory” som är en minnespark över de stupade i andra världskriget. Mitt i parken finns en obelisk från 1957 och folk kommer till denna plats för att hedra de stupade soldaterna samt andra som miste livet i det hemska kriget.     Nedanför obelisken brinner the "eternal flame", en eld som brunnit hela vägen från ett av slagfälten tills den placerades här på monumentet     Här fanns även en jättefin utkiksplats   Vi åkte vidare till St Volodymyr's katedral som var en vacker katedral... om än väldigt gul haha Det är en katedral för den ukrainska ortodoxa kyrkan.     En plats som vi fick se från flera vinklar var Petjerskaklostret som är ett ortodoxt kloster. Detta kallas även grottklostret (mer om detta längre ner). Klostret har en magnifik arkitektur och placeringen uppe på en höjd gör att det är en del av Kievs stadssilhuett.     Klostret i sig grundades 1051 och är idag ett UNESCO världsarv tillsammans med Sankta Sofia Katedralen som vi också såg i förbifarten.      Vi gick in i Petjerskaklostret och såg folk be vilket var väldigt fint... både för att inredningen var intressant men också för att jag tycker det är så fint att se den passionen som ibland kan finnas i tro. Jag tror inte själv på gud eller ens hör till någon religion men jag tycker att religion kan vara vackert och den styrkan folk får från sin tro är emellanåt både rörande och gripande.     Vi besökte även den vackra St Andreaskyrkan. Visserligen var flera av platserna vi besökte vackra både vad gäller arkitektur och färger men det vackraste var att få uppleva detta med mina vänner!       Vi fick även se ett ballt universitet, helt rött!     En mysfaktor jag kände i Kiev var att jag på fler ställen kände det som att besökte min gamla farmor i Polen. Spetsgardiner, plottrig inredning och söta koppar..     Vi passade på att äta på flera restauranger som har fokuserat på att behålla det genuina ukrainska både i recepten, servicen och inredningen.     En dag tog vi denna känsla steget längre när jag och två vänner bokade en matlagningskurs hemma hos en lokalbo. Definitivt känslan av att besöka gamla farmor i Polen! Trapphuset luktade likdant, inredningen var densamma och genuiniteten och värmen hos familjen vi besökte var precis som i Polen   På denna matlagningskurs fick vi lära oss att laga Borsch (lite osäker på hur det stavas på ukrainska, på polska säger vi ”barszcz”). En rödbetssoppa som i det ukrainska köket har mer grönsaker än i det polska köket, vilket även resulterar i lite annan färg.   Efter soppan lagade vi min favoriträtt – pierogi! Det är det östeuropeiska kökets motsvarighet till asiatiska ”dumplings”, eller italienarnas ”ravioli”. För att göra pierogi behövs lite skills inte bara för att göra krämerna de ska innehålla och degen man stoppar det i men framför allt för att hitta rätt mängd innehåll och lyckas klibba ihop kanterna på ett sånt sätt att de inte öppnar sig vid kokning.     Överlag var denna eftermiddag supermysig och jag förstod många av orden den söta tanten sa åt oss i köket. Ukrainska och polska är inte så himla olika!  Vi avslutade med att njuta av det vi lagat     I en av parkerna i Kiev fanns, som på så många andra platser på jorden, en bro där älskande par kan hänga ett hänglås för att ”låsa fast” sin eviga kärlek och kasta nyckeln ut över bron.     Har ni hört historien om bron som kollapsade under vikten av alla hänglås? Jag tror det var någonstans i södra Europa...? Det har de förebyggt här genom att de rensar bron från hänglås en gång om året. Detta är även ett bra sätt att få folk att komma tillbaka till staden och hänga ett nytt lås hehe.   I närheten av bron med alla hänglås finns en park med en padda i. Denna padda symboliserar rikedom och ekonomisk trygghet. Det sägs att man ska klappa näsan som finns skulpterad i paddans mun, varpå man ska kasta ner ett mynt i öppningen på skulpturen. Historien säger att inne i paddan finns en liten hink som blir full efter ett större gäng mynt och då tippar den och någon av de som kastat i myntet får ”jackpot” i sitt ekonomiska liv. Tro vad man vill om legender och historier men paddan var iaf rolig att klättra på!       Ukraina var ett av länderna att anordna europamästerskapen i fotboll 2012, vilket de var väldigt stolta över. Än idag (5 år senare!) finns minnen från mästerskapen i staden.       En dag åkte vi djupt ner i berggrunden och besökte den djupaste tunnelbanestationen i världen! Arsenalna är 105m under marken och denna station öppnade redan 1960.       Denna dag fortsatte i underjordens anda när vi gick ner i grottor och tunnlar under grottklostret som jag nämnde högre upp. Klostret i sig är byggt på en höjd och under byggnaderna finns ett helt nätverk av grottor och tunnlar som används för bön. När vi kom till entrén fick vi varsitt litet tunt stackars vaxljus. Vi tjejer fick traditionella kläder att ta på oss för bön; man var tvungen att ha något som täckte håret samt en lång kjol. I detta fall spelade det ingen roll om vi hade jenas (som täckte knäna) eller shorts, alla kvinnor fick ta på sig kjolen över sina vanliga kläder.   Detta lilla stackars ljus vi fått tändes på vägen in och vi blev ombedda att rannsaka oss själva om vi VERKLIGEN inte är klaustrofobiska innan vi gick in i tunnelsystemet. Tack och lov har jag inte många rädslor här i livet, inte heller trånga utrymmen med väldigt lite syre.     Vi gick in i tunnlanrna med var sitt ljus framför oss. Här fick man vara försiktig för att inte andas endast röken från ljuset framför sig, inte råka ta ett uneaten steg om den framför stannade så man inte råkar bränna den personen i nacken samt inte kräva för mkt frisk andningsluft då det var trångt i tunnlarna och alla hade var sitt litet ljus som åt syre.   Ner i tunnlarna går folk för att be. Det finns en kortare väg för turister att gå för att se hur allt ser ut och en längre för de som faktiskt är där för att be på riktigt. Vi hade dock en superstitious guide som tog med oss till den del dit lokalborna går för att be med premissen att om någon vakt frågar så är vi där för att be... inte turister såklart! Nere i grottgångarna fanns gravar och riktiga mumifierade människor. Kika på denna läskiga hand...         En av de guidade turerna tog oss till en park där vi kunde se ”vänskapsbågen”. Denna byggdes 1982 för att fira att Kiev fyllde 1500år. Inför eurovision som ägde rum i Ukraina 2017 så målades bågen i regnbågsfärger för att hylla mångfald men är nu återställd till sin vanliga gråa färg.     Helgen i Kiev var härlig!! Jag njöt verkligen av varje stund! Vi hade roligt, fick höra intressant historia, uppleva roliga stunder tillsammans, äta god mat och mycket mer! Att avsluta jorden-runt-resan med vänner på det här sättet var helt underbart!       I nästa inlägg får ni en liten sammanfattning på allt med lite lösa tankar och avslutande reflektioner. Det blir det sista inlägget för denna reseblogg. TACK att ni följt min resa!  Många glada kramar  Kaos     Allmänt Kommentera 24 Dec 18:15 Twitter Facebook Schweiz 1kommentarer Hej alla! Välkomna tillbaka till bloggen! Alltså - jag ÄLSKAR att resa, men det är också helt underbart att få återuppleva resmålen när jag skriver om dem för er! :D  Det var härligt att turista i Stockholm men jag är ju inte riktigt klar med resan än. En stor del av jorden-runt-resan handlar om att träffa nytt folk och vara spontan. Jag känner att jag verkligen har tagit till mig att vara spontan på den här resan  - och följa mitt hjärta! En av chanserna att vara spontan och lite galen kom här mot slutet av resan. En av deltagarna på Afrika-resan var en schweizisk kille som heter Adrian. Vi blev verkligen superbra kompisar och hängde mycket under rundresan i Afrika så vi bestämde att vi absolut borde ses igen! Sagt och gjort – han bjöd in mig till Schweiz och jag tog chansen och åkte dit! Härliga människan mötte mig på flygplatsen och inte nog med att han var min egna privata guide i sin hemstad så hade han dessutom planerat massa andra aktiviteter så vi hade verkligen en fullspäckad tid tillsammans! Det började med att jag fick njuta av de vackra vyerna när vi susade genom landet på en av våra många tågfärder.        Här är en karta på platserna jag besökte i Schweiz, jag känner verkligen att jag fått se mycket av Schweiz!     1.      Bern 2.      Lucerne 3.      Brunnen 4.      Gruyere 5.      Zurich Vi bodde i Bern, Schweiz huvudstad. Många tror att det är Zurich som är huvudstad i Schweiz, men det är en av dessa många länder där folk tror en stad är huvudstad, men många har fel. Andra intressanta expempel är USA (nej, det är inte New York), Australien (nej, det är inte Sydney) och Kanada (nej, det är inte Quebec). Bern har bara 130000 invånare och är landets fjärde största stad. I Bern pratar man främst tyska och de andra officiella språken i Schweiz är franska, italienska och rätoromanska. Bern är björnarnas stad. På flera platser i staden kan man se små hintar om detta, smooth annat vid denna söta staty     Jag visste redan innan att jag älskar nallebjörnar! Det har jag gjort hela mitt liv. Lyckan var enorm när jag fick häls på Adrians två goda vänner hemma...!      Under dagsturen runt Bern så insåg jag... att jag faktiskt är kär i riktiga björnar också! Jag hade ingen aning! De är ju suuuupersöta!! VILL KRAMA!     Bern var en fin stad och vi promenerade runt en hel del. Jag minns faktiskt inte vad alla viktiga byggnader var men här får ni iaf ett axplock från Schweiz huvudstad.     Vi besökte en rosträdgård…          Och sa hej till Mr Einstein!  Albert Einstein var en känd teoretisk fysiker som levde i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han fick smooth annat nobelpriset i fysik. Som många av er vet är jag med i Mensa, en organisation för de 2% av befolkningen som har högst IQ (intelligenskvot). Einstein sades också vara väldigt intelligent så med detta som grund blev vi goda vänner direkt!   En liten kul parantes är att jag kände tidigt med Adrian, schweizaren jag besökte, att han tänkte lite på ett liknande sätt som jag, att han drar slutsatser som många av mina vänner samt att han logiska röda tråd i samtalen är väldigt lika de från mina andra mensavänner. Vi förstod varandra direkt och kände direkt som att vi känt varandra länge. Jag uppmanade honom att göra Mensas inträdesprov- och JOMENVISST! Grattis till medlemskapet i Mensa – Woop woop! Så Adrian hade också en intressant konversation med Mr Einstein hihi      Här är ett hus som såg lite roligt ut, det är inte alla fönster som är riktiga fönster! Lurendrejjeri! :D      I Schweiz är marijuana för privat bruk lagligt. Kändes lite konstigt som Svensk medborgare att gå på gatorna och se säljes-skyltar för marijuana mitt på blanka dagen!   När jag reser och besöker så många länder får jag även se många olika flaggor. Schweiz flagga är en sån där som man lär sig snabbt hur den ser ut eftersom den skiljer sig en del från ”vanliga” flaggor. Schweiz flagga är ett vitt kors på röd bakgrund och är kvadratisk. Den blev officiell 1862. Schweiz är än till idag indelat i olika ”kantoner”, delstater. Tidigare hade varje kanton sin flagga och nationen i helhet hade ingen gemensam. Idag har de dock den röda flaggan med det vita korset som är så charmig.        Vi reste runt en del i Schweiz och en röd tråd jag märkte från olika platser är att de inte låtit sig hindras av det bergiga landskapet utan har istället använt det och verkar vara riktiga baddare på att bygga linbanor! Syns till exempel till höger i bild här    En dag tog vi oss till Lucerne, en stad i centrala Schweiz. Lucerne är en mysig stad och ett av landmärkena är den charmiga träbron ”Kapellbrücke” (kapellbron). Det som gör denna bro unik är att den har målningar vilka kan dateras hela vägen bakåt till 1600-talet. Tyvärr förstördes en stor del av bron i en trademark 1993, men vi fick ändå chansen att njuta av den postmedeltida charmen. Detta är europas äldsta träbro med tak, samt världens äldsta fackverksbro.        I Lucerne passade vi även på att ta en titt på ett lejon skulpterat i en stenvägg. Konstverket i sig var redan imponerande och symboliken likaså. Lejonet är en symbol för att hedra de schweiziska soldater som omkom 1792 i franska revolutionen. Konstverket ses lite som ett europeiskt samarbete då det designades av en dansk, skulpterades av en tysk men befinner sig i Schweiz. Lejonet är rörande, det är nämligen döende och ligger på spjut och sköldar från fallna soldater.       Efter denna fina förmiddag i Lucerne rörde vi oss vidare med båt till Brunnen. Båten var inte vilken båt som helst utan en gammal ångbåt. På bilden nedan ser ni hur vår båt såg ut (även om fotot är taget från vår båt hehe)       Här är bild på motorerna      När vi kom till Brunnen fick vi chansen att njuta av den lilla byn en stund innan vi skulle till huvudattraktionen – att göra egna schweziska knivar! Tillverkningen sträcker sig bakåt till 1891 då det kända företaget Victorinox påbörjade tillverkning åt den schweiziska armén. De riktiga arméknivarna håller mycket hög kvalitét och innehåller förutom kniv ofta även andra verktyg tex sax, burkköppnare, korkskruv, skruvmejsel och fil. Vi fick alltså göra våra egna! Alltså sätta ihop delarna och helt handgjort med hjälp av en pressmaskin sätta ihop alla delar till en fungerande armékniv (multiverktyg).    Kände mig rätt lost hehe   Inte nog med att armékniven redan var superhäftig å d va supercoolt att få bygga den själv – så fick vi dessutom ingravera vad vi ville. Valet var inte lätt men till slut lyckades jag bestämma mig!           Appropå känna sig häftig – vi tog vespan till stan, jag körde faktiskt inte men passade på att ta foto hihi!      Runt om i stan såg vi statyer av St:Bernardshundar… vilket gjorde oss något konfunderande. Vad gjorde de där?? De var alla som kopior av varandra men med olika färger. Förbryllad över dessa mystiska figurer som poppade upp lite här och där kände jag att google än en gång var min vän!     Tydligen hör hundarna till en tillfällig utställning i Bern över sensommaren 2017. Företag och privatpersoner fick köpa en hund och då bestämma hur den skulle målas. Priset för en hund är ca 35000kr och pengarna går till välgörenhet. Hunden i fråga deltar i utställningen över sommaren, färgad som köparen önskat samt med en skylt som säger vem som bidragit med just denna hund.   Konstnärerna valde St:Bernardshund eftersom denna ras är känd för sina hjälteinsatser uppe i bergen. Det är dessutom Schweiz nationalhund. (eh.. nationalhund?? Har länder sånna?).      Jag och Adrian turistade inte bara, utan hade lite skoj hemma oxå! En kväll gjorde vi något jag längtat efter att få testa – pannkakskonst! Smakade skit, för att få smeten att inte bli för rinnig så var jag tvungen att lägga i massa mjöl å kakao... Så inte gott – men jätteroligt! För de som känner mig lite så vet ni att jag verkligen inte kan rita eller måla, att jag verkligen inte är konstnärlig .. alls. Men här är mina alster! Så stolt!       I Schweiz såg jag på flera platser hus som jag kallade ”pepparkakshus”. Så söta! Å kändes verkligen som att de hörde till stereotypen för hur jag ser på Alperna hihi     Med en privat lokalguide fick jag verkligen chansen att se flera av Berns sidor. En kväll tog han upp mig till en restaurang för en riktig lyxmiddag med utsikt över hela Bern. För att komma till restaurangen tog vi en linbana upp       Wow, det är verkligen härligt att ha vänner som tycker det är kul att skämma bort en emellanåt. Middagen var en femrätters bit av himmelriket...     som avslutades med vackra lågor vilka skapade en dessert som bokstavligt talat smälte i munnen...      Lyxen tog inte slut där... Typiskt för Schweiz är ju choklad och ost – självklart skulle vi få med detta på agendan!  Tidigt på morgonen tog vi bilen till ”Maison Cailler” en chokladfabrik ute på schweizisk landsbygden. Turen va riktigt givande. Vi fick gå igenom olika rum och höra om företaget Caillers historia och chokladtillverkning.   Vi fick lära oss att den första ägaren och grundaren till Cailler började med att sälja choklad i en liten matbutik redan 1818 och de första riktiga orginalpralinerna för märket Cailler tillverkades 1890 vilket är 15år efter att mjölkchokladen uppfanns 1975.    Vi fick även smaka, dofta och känna på olika nötter och bönor. Något som var helt nytt för mig var att vit choklad tydligen inte alls innehåller choklad! För att det egentligen skall vara choklad bör det innehålla kakoböna, men vit choklad innehåller bara fettet från kakaobönan, utan själva bönan, mjölk och socker. Nedan ser ni bild på proportionerna innehåll i mjölkchoklad, mörk choklad och vit ”choklad”.       En rolig sak med en av Caillers reklamer på TV (och youtube) är att de faktiskt innehåller riktig mjölk. Den är filmad på riktigt ute i naturen med kossor och riktig mjölk. Det är charmigt! Nedan ser ni en skärmdump från youtube klippet angående inspelningen av just den reklamen.     Om man är i en chokladfabrik så är det ju självklart att det även ingår en chokladprovning! Mums ! Vi fick lära oss hur man ska prova choklad på ett korrekt sätt... 1. titta – hur ser chokladen ut, matt, glansig, ljus, mörk 2.      lukta – hur doftar chokladen, känner man aromer redan i dofterna? 3.      Smaka, ta en bit och känn den på tungan, mot gommen, låt saliven röra sig runt chokladbiten 4.      bit och smaka mer känns smaken när du biter igenom biten 5.      eftersmak -vad lämnar chokladen för smak i munnen när den inte längre är i munnen, är eftersmaken söt eller besk, mjuk eller sträv? En hel vetenskap för att äta lite godis hihi!     Lyxdagen fortsatte med en bilresa genom de vackra schweiziska landskapen till medeltidsbyn Gruyères. Denna söta lilla by är belägen uppe på en kulle med utsikt över en fin dal och sjö. Vi började med en lätt vandring upp till toppen av kullen till slottet i byn.  Slottet byggdes på 1200-talet och är således till och med äldre än Gripsholms slott som jag besökte några veckor tidigare. Slottet var vackert och vi tittade både inne och ute på den fina borggården.     Efter slottsvandringen var det dags att prova den mat som var målet med att åka till Gruyeres – nämligen ost!! Fondue är det många som tror kommer från Frankrike, men faktum är att det är en schweizisk nationalrätt. Rätten i sig är smält ost med vin i vilket man doppar bitar av bröd och potatis. Brevid som tilltugg har man inlagd gurka och små silverlökar (kan skilja sig åt mellan platser och serveringar). Brödbiten spetsas på ett spett som man då doppar i osten efter vilket man äter den ostindränkta brödbiten – så gott! Enligt traditionen får man ett ”straff” om man tappar brödbiten i osten – (lätt hänt!). Om det är en kvinna som tappar brödbiten så får hon kyssa sin bordsherre och är det en man så får han stå för nästa runda. Tur för mig att jag inte tappade någon brödbit i osten! Hihi!     Jag njöt av fonduen och även av den efterföljande efterrätten. I Schweiz har de många kossor så mjölkprodukter finns med i deras matkultur. När vi ändå var inne på att äta klassisk schweizisk nationalrätt så ville vi såklart runda av måltiden med en sötsak som även den har sitt ursprung i det vackra alplandet – nämligen maräng! Denna ackompanjerades av kossornas bidrag – vispgrädde!    Visst att vi hade sett Bern, Schweiz huvudstad, men vi hade ju faktiskt inte sett Zürich, den största och kanske mest kända staden i Schweiz. Tågresorna mellan städerna var en upplevelse i sig med vackra vyer, som jag nämnde i början så den 2h ”långa” tågresan till Zurich kändes mer som typ 30minuter! Väl framme hade vi kommit på att ett av de bästa sätten att turista är att göra det med ett spel – spelnörd som jag är. Vi anmälde oss till något som heter ”Foxtrail” som handlar om att jaga en räv genom Zurich. Denna räv lämnar små ledtrådar lite här och där på vägen och man skall använda dessa ledtrådar för att ta sig vidare genom staden tills man når mål ca 2-3h senare. Jag kände att vi var ett starkt lag – beväpnade med heldagsbiljetter för kollektivtrafiken samt en karta kände vi oss tuffa och taggade!     Vi fick smooth annat söka efter små skyltar på byggnader och träd, klättra upp i ställningar och lösa schiffer.       Det var ritkigt kul och vi klarade hela turen! Efter detta njöt vi av lokalmaten bratwurst varpå vi tog en liten promenad i Zurich innan vi tog oss tillbaka till Bern.     Veckan i Schweiz var väldigt intensiv, vilket var skönt efter att ha tagit det lite lugnt i Stockholm innan. Men när jag väl fått upp farten var det bara att köra på - jag hade bjudit in ett gäng vänner att fira avslutet på min ett år långa resa jorden runt och denna avslutningshelg skedde i Kiev, Ukraina - vilket ni kan läsa om i nästa inlägg!   MASSA MASSA MASSA kram å vink vink från Schweiz!!  Kaos       Allmänt Kommentera Kaos Glad, positiv adrenalinjunkie som älskar att resa! Senaste inläggen Avslutande tankar Kiev, Ukraina Schweiz Stockholm Azorerna, Portugal Sydafrika – Zimbabwe Kapstaden, Sydafrika Egypten, Giza Dubai Känslocollage 2 Taipei, Taiwan Brisbane, Australien Sydney Fiji Panama City, Andra vändan! Tankecollage maj 2017 Galapagos -Magiska öar Quito, Ecuador PanamaMunicipalityBocas del Toro, dykning! Arkiv 2018 Januari April 2017 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December 2016 Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December 2015 Augusti